Det är bara ett par månader (08/2019) sedan jag flyttade till Sverige, och inser att första veckorna man bor här är ännu svårare än man tror.
Det krävs ett personnummer till och med för att andas, och trots att de nordiska länderna rymmas för att ha en effektiv publiksektor, så måste man vänta omkring två månader innan man får det. Och det är oerhört viktigare än i andra länder.
Utan ett personnumer så har man svårt med att få ett jobb, att skaffa ett bankkonto, att utfärda en månadskort för tåget (något som verkligen behövs ifall man får ett jobb någon annanstans än där som man bor), och till och med för att anmäla sig till gymmet (!!!!!), för åtminstone två månader efter att man har kommit.
Jag visste att skatter är väldigt höga, men trodde att de användes som det måste -något som inte verkar stämma. Man förväntar sig, till exempel, att i ett land där människor tvingas ge så stora summor som skatter, så behöver människor inte betala särskilt mycket för att ta bussen eller tåget. Men eftersom de har privatiserats länge sedan så har ägarna sett till att du antigen betala som om du var rik (samma gäller om man tar bilen istället), eller inte gå till jobbet.
Jag slår vad om att innan privatiseringen så var det inte så dyrt att ta bussen, och med så höga skatter så vore det lätt att betala det genom skatterna och ge till gratis åt alla. Fan, det är bättre att spränga saker än att privatisera dem.
Trots allt är det fortfarande avsevärd bättre att bo här än i mitt hemland, och jag skulle föredra hamna hemlos här än att flytta tillbaka till Grekland och få ett jobb där.
Det är inte länge sedan jag fick mitt första jobb hos en restaurang. Ja, det är synd -jag kom hit med arbetserfarenhet som utvecklare, fyra språk i mitt CV däribland svenska, en BSc i Datateknik och på väg till en andra BSc i Matematik. Men det är en... bra börja. Kanske. Fan, jag hoppas att det inte ska ta långt innan jag får ett jobb som passar till mig.
Men det som jag har insett i mitt första jobb, är hur oerhört stora skillnader finns det mellan arbetsvillkor här och arbetsvillkor i Grekland. De som får jobb hos restauranger i Grekland är tvungna att jobba oftast 10-12 timmar medan de betalas för 8 eller färre. Här är det inte ens tillåtet att stanna längre än 8 timmar även om du vill sluta med något du började: de ber dig att gå hemma och lämna det för imorgon. Vilken restaurangägare i Grekland skulle göra detsamma?
I början är det svårt här. Men det är bra.
Det krävs ett personnummer till och med för att andas, och trots att de nordiska länderna rymmas för att ha en effektiv publiksektor, så måste man vänta omkring två månader innan man får det. Och det är oerhört viktigare än i andra länder.
Utan ett personnumer så har man svårt med att få ett jobb, att skaffa ett bankkonto, att utfärda en månadskort för tåget (något som verkligen behövs ifall man får ett jobb någon annanstans än där som man bor), och till och med för att anmäla sig till gymmet (!!!!!), för åtminstone två månader efter att man har kommit.
Jag visste att skatter är väldigt höga, men trodde att de användes som det måste -något som inte verkar stämma. Man förväntar sig, till exempel, att i ett land där människor tvingas ge så stora summor som skatter, så behöver människor inte betala särskilt mycket för att ta bussen eller tåget. Men eftersom de har privatiserats länge sedan så har ägarna sett till att du antigen betala som om du var rik (samma gäller om man tar bilen istället), eller inte gå till jobbet.
Jag slår vad om att innan privatiseringen så var det inte så dyrt att ta bussen, och med så höga skatter så vore det lätt att betala det genom skatterna och ge till gratis åt alla. Fan, det är bättre att spränga saker än att privatisera dem.
Trots allt är det fortfarande avsevärd bättre att bo här än i mitt hemland, och jag skulle föredra hamna hemlos här än att flytta tillbaka till Grekland och få ett jobb där.
Det är inte länge sedan jag fick mitt första jobb hos en restaurang. Ja, det är synd -jag kom hit med arbetserfarenhet som utvecklare, fyra språk i mitt CV däribland svenska, en BSc i Datateknik och på väg till en andra BSc i Matematik. Men det är en... bra börja. Kanske. Fan, jag hoppas att det inte ska ta långt innan jag får ett jobb som passar till mig.
Men det som jag har insett i mitt första jobb, är hur oerhört stora skillnader finns det mellan arbetsvillkor här och arbetsvillkor i Grekland. De som får jobb hos restauranger i Grekland är tvungna att jobba oftast 10-12 timmar medan de betalas för 8 eller färre. Här är det inte ens tillåtet att stanna längre än 8 timmar även om du vill sluta med något du började: de ber dig att gå hemma och lämna det för imorgon. Vilken restaurangägare i Grekland skulle göra detsamma?
I början är det svårt här. Men det är bra.
Δεν υπάρχουν σχόλια:
Δημοσίευση σχολίου